# 740 - Den lille giganten

Eftersom jag upplevt lite av en bloggsvacka och egentligen inte presterat något särskilt här i bloggen på länge så kan jag tänka mig att många läsare undrar vad Björn Ranelid gör nu för tiden. Jo - det ska jag berätta!

Enligt Aftonbladet är han (ödmjukt) peppad både för Stjärnorna på slottet och På spåret. Faktum är att hans ödmjukhet inte vet några gränser - han talar om hur länge han fick tänka över sin medverkan i På spåret av rädsla för att verka förmäten eller skrytsam. Inte heller kan vi vänta oss några utspel i Stjärnorna på slottet ty Ranelid har så stor respekt för övriga medverkande och kallar sig själv "minst av alla".

Denne man! Denne estradör, krönikör, författare, språkliga ekvilibrist och betvingare av den mångfacetterade ranelidskan! Denne Sveriges snabbaste författare! Denne mentor! Denne man som förmodligen är den svenska författare som går upp tidigast på morgonen! Denne komiker som Alex Schulman inte skulle ha en chans mot! Denne lyckönskare av mirakel! Denna smackande, välfriserade och solbrända koffert! Jag vet inte om jag ska kalla det för ödmjukhet eller krälande i stoftet. Så länge som han påpekat sin överlägsna storhet vet jag inte hur jag ska hantera en sån blygsamhet. Kanske är han den mest blygsamma svenska nu levande författaren?

Andra bloggar om: björn ranelid, ödmjukhet, stjärnorna på slottet, på spåret, författare, blygsamhet