# 738 - Tooth fairy

Idag har jag gjort mitt sista dubbelpass för sommaren (förhoppningsvis). När jag var hemma och dagsov hade jag en mardröm. Jag har väldigt sällan mardrömmar, kommer inte ofta ihåg mina drömmar överhuvudtaget, men den här var både underlig och obehaglig.

Jag befann mig på ett sjukhus och där tappade jag alla mina tänder. Freudian classic. Först var det bara några få och det var blodigt och smärtsamt och jag fick allmän panik. Sedan lossnade allihop och en sköterska informerade mig skrattande att jag aldrig skulle ha råd att fixa det hela. Sedan eskorterade hon mig till "terapeuten för nyblivna tandlösa". Denna visade sig vara ingen annan än Dorothy Zbornak i Pantertanter. Jag grät ut mot hennes axel, pratade jättebarnsligt och sa att jag aldrig skulle bli glad igen på säkert minst tusen miljoner år. Sedan vaknade jag tack och lov.

Det här innebär att jag är antingen rädd för att bli gammal, håller på att växa upp, genomgår en förändring mot en ny fas i livet, är allmänt osäker och töntig eller har en ohälsosam dragning till Beatrice Arthur.

Andra bloggar om: tänder, dorothy zbornak, bea arthur, pantertanter