# 747 - Evelina, I only wanted you to like me

Idag har jag varit med om en del märkligheter. Först och främst har jag avverkat min katalogiseringsomtenta vilket var svettigt, men förmodligen med godkänt resultat. Jag har också varit djupt och heligt förbannad på SJ, något som säkert inte är helt ovanligt bland folk som pendlar mellan Göteborg och Borås, men det känns inte heller uppmuntrande att våra statliga järnvägar lyckas åstadkomma så mycket raseri redan innan skolan hunnit börja. Frågan min månghövdade läsarskara genast ställer sig är således: hur framkallades då denna (säkerligen berättigade) ilska? Jo, det ska jag berätta:

I morse fann jag mig på Centralen vilt kämpande om plats i köerna framför biljettautomaterna med flertalet handbollslag och hemvändande Way Out West-besökare. Fyra minuter innan tåget skulle gå upphörde maskinerna totalt att fungera och jag fick springa till tåget nödgad att lita till att mitt bokningsnummer skulle funka som betald biljett. Det gjorde det, men inte utan att jag dividerade loss med tre olika biljettkontrollanter under resans gång.

På hemvägen efter väl uträttat värv blev jag lite nöjd med att inse att jag skulle komma med KTK-tåget (lite snabbare och bekvämare än regionaltågen) klockan 15.26. Med andan i halsen synade jag tavlan på Borås station och möttes av texten: "Inställt - elefant på spåret". (Det där sista är lögn, det var nån sorts lastbil i elledningarna eller nåt). Surade ett tag tills jag insåg att det gick ett regionaltåg (lite långsammare, lite obekvämare) klockan 15.37, bestämde mig för att sluta gny och köpte biljett. Väl tillbaka från biljettautomaten visade tavlan: "Inställt - elefant på spåret - buss ersätter".

Vid det här laget börjar tålamodet tryta en smula. Det har också samlats ett hundratal personer utanför stationsbyggnaden, samtliga irrande och spanande efter den utlovade ersättningsbussen. Jag noterar särskilt en kvinna i 40-årsåldern som ser mycket nervös och stressad ut och som befinner sig över hela stället i jakt på besked. Jag återkommer till henne.

Happy joy! När klockan börjar närma sig fyra anländer slutligen ersättningsbussar. Två stycken till och med. Båda planerar att köra till Hindås. 100 personer blir relativt förbannade och frågar sig varför någon någonsin skulle vilja komma till Hindås, särskilt när man är på väg till Göteborg. Hindås ligger mitt emellan Göteborg och Borås och där vill ingen vara. Någonsin. Varför inte istället använda dessa två tomma bussar och frakta dessa hundra personer som väntar på ersättningsbussar till Göteborg, till just Göteborg och inte till Hindås, hålan som gud glömde?

Nervösa kvinnan närmar sig försiktigt undertecknad. Hon frågar med hjälplös och stressad röst om jag har en mobiltelefon. Under tiden verkar det som att busschaufförerna början inse vitsen med att köra folk som betalat för att komma till Göteborg just dit och de stora tyska turistångvältarna de kallar bussar gör sig redo för avfärd. Scenen sjuder av stor förvirring och ett överallt rådande hets över att ta plats på bussarna. I detta läge väljer jag att vara barmhärtig samarit, bättra på min karma och hjälpa den rädda, förvirrade, stressade och nervösa kvinnan med ett sms.

Det hela går mycket fort och utan att jag vet hur det gått till står jag och skriver hennes sms för "hon skriver ju så långsamt på telefoner". Det här är vad hon bad mig skriva: "Jag har en knallblå fleecetröja. Evelina som du ska möta 1730 i stora höga. Mitt nummer 07xx-xxxxxx". Medan detta meddelande krafsas ned blir vi hjälplöst efter i kampen om plats på bussen. När vi väl kommit på går hon framför mig längst bak i bussen och sätter sig på den sista lediga platsen mitt framför ögonen på mig! Well, so much for mitt samaritande! Här har man hjälpt ett psykfall att förklara sin sena ankomst i knallblå fleecetröja till sin blind date i Stora Höga och vad fan får man för det? Ståplats i femtio jävla minuter!

Busschauffören ändrade planer på halva vägen och körde oss lika jävligt till Hindås, aka Asshole of the known world. Ut i urskogen och skumpa på vägarna, över vägbulor stock och sten bar det iväg. Jag stod i mittgången och höll mig fast för glatta livet. När vi väl kom fram har jag nog aldrig varit så lycklig över åsynen av ett skabbigt gammalt regionaltåg.

På det hela en mycket ansträngande upplevelse, men jag kommer ju alltid ha sms:et som minne.

Andra bloggar om: Evelina, fleecetröjor, SJ, statens järnvägar, ståplats, hindås, borås, katalogisering, omtenta, samarit, karma, blind date, stora höga