# 722 - Cardigansmorgon

Alltså, nu ska jag skriva om sånt där som man bör låta bli att informera folk om. Inte för att det är hemligt eller liknande, utan mest för att inte jinxa det. Jag och Jens har fått en visning på en lägenhet. In my book är det ungefär samma sak som när ett par blir gravida och inte säger nåt de första tre månaderna för att minska risken för besvikelse om ungen skulle visa sig ha hjärtat utanpå kroppen, ha trettio tår, vara pojken utan hud, inte ens ett foster utan mest livmodercancer, dvärg eller mongo.



Anledningen till att jag skriver om det ändå är dels för att jag hellre bloggar än läser en artikel om postmodernism och referensservice, men också för att jag inte riktigt vet om jag verkligen vill ha lägenheten och således är det inte ens klart om det går att jinxa något ännu. Anywho - en tvåa på 66 kvadrat, granne med Nanners och förmodligen helt fin, men också 1500 spänn dyrare och egentligen vill jag hellre ha en större trea. Dessutom innebär ju inte visning att vi automatiskt kommer att få den.

I övrigt består morgonen av ljuvligt 90-tal (ja, det finns ett sådant också) i form av Cardigans. Alltså riktiga Cardigans, medan de fortfarande var sextiotalistiskt lounge-popiga och ännu inte fastnat i gubbrockträsket. Ovan Carnival. Lägg märke till Ninas lilla stön innan avslutningen. Nanna anser att hon blivit lite för snygg, rätt, bra och cool för sitt eget bästa, men jag är fortfarande en stor sucker för henne. Hett.

Andra bloggar om: lägenhet, cardigans, 90-tal, musik, carnival, klipp, nina persson