# 661 - 2 idoler

Jag älskar att läsa biografier. Är det att försöka leva genom andras upplevelser? Eller är det bara avundsjuka? Jag vet inte riktigt, men ibland kan man inte låta bli att fundera på varför vissa har så mycket roligare än andra. Eller om de bara förskönar sin ungdom i efterhand? Eller om det bara är jag som har taskig smak och finner alkoholister och tjockisar mer intressanta?

Jag vill också ha gått på samma college som Damien Hirst, sett Rowan Atkinson göra stand-up i början på 80-talet, tjata loss med EMI-chefer som snorpackad 22-åring på fest, vara makalöst stor och ändå bemästra alla sorters danser inför stora publiker, hoppa sönder trumset på jobbet.

Nu borde jag skriva hemtenta utav bara helvete, men jag slöar och nostalgilyssnar på Modern Life Is Rubbish istället. Förmodligen kommer jag så småningom avsluta dagen med att se på gamla French & Saunders-avsnitt. Kan det vara den gamla pålitliga anglofilin som återkommer till mig? I januari har man alltid anledning att fråga sig själv varför i helvete man bor i Sverige, men nu är det väl inte just vädret som gör att jag längtar bort. Fast hur ska jag kunna bli en övertygande brittisk bibliotekarie om jag ska ägna halva våren åt SAB-systemet istället för det mer internationellt gångbara Dewey-systemet?

Anyway, anyway, anyway - efter 2008 års avskedsturné verkar det inte bli några fler chanser att få se French & Saunders live tråkigt nog, men i sommar kommer Blur att göra ett par återföreningsspelningar i Hyde Park och jag är galet sugen på att åka.

För övrigt är Jens dagens hjälte. Han fattar när jag är lite låg, seg och dum i huvet och inte får nåt gjort. Jag älskar honom. He brings me chucklit.

Ps. Mina lästips är förstås fortfarande Dear Fatty av Dawn French och Bit of a Blur av Alex James. Såklart.

Andra bloggar om: dawn french, alex james, french & saunders, blur