# 591

En del av litteraturen jag ska behöva ta mig igenom i nästa delkurs är på danska och norska. Det känns... inte ok. Danska kan jag ta, men norska (eller ännu hellre bokmål, vafan är det för skit?) är komplett omöjligt att ta på allvar. De kan ju inte stava! Det siviliserte informasjonssamfunn - vad i helvete ska det där betyda? Helt befängt.

Nu kanske någon tänker: "Men, Mattias - det är ju faktiskt ett annat språk och du kan inte förvänta dig att det ska stavas likadant som på svenska". För det första: vem är jag att bry mig om vad folk som tar norska i försvar tycker? Och för det andra kan jag omöjligt låta bli att se norska som något annat än felaktig svenska, när de envisas med att stava precis som en svensk gravt dyslektisk person skulle göra. Tallefjant och guleböj liksom... Idiotiskt. Dessutom ska jag behöva lägga min akademiska skolning i händerna på författare som väljer att kalla sig Dorte, Trine och Geir - DET ÄR JU INTE RIKTIGA NAMN! Vanskelig sockerkake och brusefåtölj...

Andra bloggar om: norska, danska, kurslitteratur, stavning