# 556

Jag har alltid stört mig lite på begravningsplatser och kyrkogårdar. Känns så hemskt onödigt att gräva ner döingarna, det tar sjukt mycket plats och är dyrt. Så sedan jag var liten har jag alltid tänkt att jag vill bli bränd när jag dör - utströdd för vinden på något ställe jag tyckt om eller liknande romantiskt (samt olagligt för övrigt). Kryoteknik har bara intresserat mig i mycket korta intervaller (som när man tittar på för mycket Futurama), men jag gillar idén med frystorkning. Det ska tydligen vara fett miljövänligt också, vilket jag tycker gör det mer eller mindre fritt fram att skita i att kompostera under tiden man lever. Man bidrar ju liksom till slut i vilket fall, med både kropp och själ.

Den senaste flugan är dock att låta sin aska omvandlas till en syntetisk diamant och på så sätt tvinga på sina efterlevande inte bara sitt minne (positivt eller negativt) utan även sin fysiska kropp i form av ett smycke. Genialt. Det kostar ca 50 papp och man får åka till Schweiz för att fixa det, men det lär ju ändå bli billigare än en begravningsplats i långa loppet. Man blir så gott som oförstörbar och gör sig påmind i evighet utan problematiken med att hemsöka världen som vålnad. Ta en titt här om du har nåt dött du inte vet vad du ska göra med.

Andra bloggar om: döden, begravning, kremering, kryoteknik, frystorkning, diamanter, smycken