# 550

Åkej. Det här är alltså dagen som markerar starten på mitt nya liv. Inget mer heltidsväxlande, istället studier och förkovran i vackra Borås (fransmännen uttalar det Boureau).

Med inte alltför mycket sömn bakom pannbenet (hallå - börja klockan åtta i Borås) och en väska packad till brädden med skoltillbehör (helst hade jag velat ha det som Lisa förslog - böcker i en rem över axeln) tog jag och ett knippe andra flitsinnade blivande högskoleelever buss 100 från Nils Ericsonterminalen 06.45 i morse. Altt lugnt så långt. På Stora Torget placerades jag av en gladlynt och overalliklädd Sabina i ett led bredvid ett blått rep. USCB Allstars dånade ur högtalarna. Fortfarande allt lugnt. Det är är alltså minuterna innan klockan slog åtta, runt sisådär 07.57. Det är också dagens höjdpunkt. Efter detta gick det stadigt utför.

Jag har vallats runt i Borås av klämmiga käckhetsfascister, tvingats sjunga snapsvisor (utan sprit, mind you. Man tycker ju att de kunde haft ett par backar alkoläsk eller annat studentikost på plats så man hade en chans att värja sig, men icke), sett på när vuxna människor iklädda outfits värdiga en annnan del av Köpings cast lekt lekar värdiga en annan del av Köpings midsommarfirande. Jag är helt jävla matt.

Klicka för större bild om du är sugen på att sjunga. I introduktionshäftet finns en liten uppmuntrande devis med: "Kom även ihåg att den som sjunger högst, sjunger rätt!"

Innan det hölls tal av rektor och Studentkårsrepresentanter i något som kallas Folkan (nån gammal bio, vafan vet jag) och alla tråcklade sig in i lokalen spelades de ljuva tonerna av Knut Angered och Galenskaparnas version av New York New York, that is, you guessed it - Borås Borås.



Värst var ändå att vi lik en skock dagisbarn tvingades hålla i det där jävla blåa repet och förväntades marschera till olika takter boot camp style. Framåt tvåtiden på eftermiddagen hade jag sett precis varenda skrymsle och vrå av Högskolan i Borås och ville mer än något annat få pröjsa min kåravgift och åka hem. Jag tog mod till mig och frågade nån sorts maskot när vi skulle komma till det momentet, men hon (hade hon inte varit kårmedlem och jättelycklig medlem i sexmästeriet hade hon garanterat, jag svär, varit lajvare) förklarade att först skulle vi klippa och klistra, göra namnlappar och lära känna varandra ännu mer. Utan namnlapp skulle jag nämligen inte ha en chans att komma in på studentpuben eller delta i några andra skojsiga aktiviteter som skulle anordnas under de kommande två veckorna av introduktion.

Behöver jag nämna att jag inte planerar att medverka till min egen fördummning och förmodligen påföljande av skam framtvingade död i dessa tillställningar? Inte ens vara med på tacosittningen där tidigare nämnda maskotkvinna kommer att agera toast master på fredag? Inte skriva upp mitt namn på gyckellistan? Nä, jag tänkte väl det...

Då fick jag nog. Jag rantade med ett par kvarter till, oroväckande nära i tårar, i telefon med Jens och på andra sidan gatan (vägrade hålla repet, jag är en rebell). Sedan sprang jag till kårexpeditionen och grabbade tag i ett fruntimmer iförd någon slags jokerinspirerad (ALLA färger) frack, med en dialekt som Lotta Engberg och ett matchande utseende och tvingade denna att ge mig ett kvitto på betald kåravgift och hoppade på närmsta regionaltåg hemåt.

Alltså - varför måste det vara så här? Det finns säkert ett gäng människor där som jag kan umgås med, i en klass på över hundra personer kan ju inte alla vara rabiata överentusiaster? Det enda sättet att försöka socialisera var att försöka hitta någon som inte såg ut att ha gått på tjack (high on life - yea right!) i fjorton dygn och snacka skit om de som verkade ha gjort det. Om det här är människor jag ska hänga med i tre års tid kan jag ju inte heller framstå som värsta cynikern och misantropen. Så taskigt dilemma liksom - allt eller inget.

Men vafan - när de här första två introduktionsveckorna är över bör man ju kunnat lokalisera de som är vettiga. Om inte får ni be för min syndiga själ för vem vet? Jag kanske dras ner i träsket och om ett par år kan jag ses i ett studentspex i Stenhammarsalen. Brr...

Andra bloggar om: borås, högskolan i borås, studenter, overaller, spex, sånger, snapsvisor, lekar, galenskaparna, galenskaparnakomplex, introduktion, bibliotekarieprogrammet, bhs