# 548

Fan, vad skönt att OS snart är över! Jag är alldeles för mycket av en evenemangskille för att det ska vara hälsosamt i längden. Jag har sett ta mig fan allting. Dygnsrytmen är helt åt helvete och jag ägnar glatt pushing fyra timmar åt nåt som rimligen borde vara helt hysteriskt ointressant - 50 kilometer gång.


Vaggande, anemiska dvärgar med klara masochistiska tendenser gungar fram och tillbaka utanför fågelboet medan nitiska domare slänger upp skyltar med varningar i nyllet på dem. På något sätt lyckas jag betrakta detta som ren underhållning och under tiden jag tittar hinner jag i ren upphetsning sticka en halv halsduk (den blir randig och fin) och ignorerar smärtan i mitt sönderstuckna pekfinger. No pain, no gain som man brukar säga.

Det som aldrig upphör att förvåna med såna här länge emotsedda tillställningar som OS, är svenskarnas osvikligt enorma övertro på sin förmåga. Vi pressar våra atleter till en gräns där de måste prestera utan att egentligen ha kapaciteten att konkurrera i sammanhanget. Kommentator: "Jo, men jag tror nog ändå att kanske, kanske skulle Johan Wissman kunna hamna på en placering bland de sex främsta. Jag säger kanske, men jag menar nog vad jag eventuellt säger." Efter ett sådant försnack vet man ju redan från scratch att killen kommer komma haltande över mållinjen på en visserligen hedervärd, men tack vare orimliga förväntningar ändå snopen, åttondeplats.

I de här spelen verkar besvikelsernas parad överträffa sig själv. De senaste dagarna har svenska folket gnagt sina naglar till blodiga stumpar över nåt så ofolkligt som segling - allt på grund av den där desperata guldvittringen som på något sätt måste tillfredställas. Nu verkar det inte finns mycket kvar att sätta sin tro till, men med förhoppningsfulla ögon släpar Louise ändå fram tv:n så att vi än en gång kan följa en svensk hjältes kamp på arbetstid. Det är väl knappast så att all yrkesverksamhet upphör att fungera (som i Jamaica när Usain Bolt springer), men det vore ju onekligen skoj att se skiten om numera smått geriatriske Jörgen Persson kunde ta sig vidare från kvarten. Inget ping utan pong som det heter.

***
Aha - sekunder senare lyckas den gamle bolltrollaren (hur ofta slänger jag mig med liknande uttryck? Jag behöver fan vård!) norpa åt sig en semifinalplats! Åkajj - drömmen lever fortfarande (eller annat klyschigt).

Andra bloggar om: sport, os 2008, os, jörgen persson, bordtennis, pingis, ping pong, kvartsfinal