# 530

Jag sätter lite av en ära i att räkna upp de spelningar på Way Out West som jag inte ser i år och det är säkert hemskt tråkigt att läsa, men vafan - det är min blogg. Läs Markus Larssons recension av Sigur Rós istället om ni vill ha er ett gott skratt. Han verkar ju vara mer än lovligt pantad. Redan i ingressen lyckas han med konststycket att dra paralleller till ett Led Zeppelin med konsthybris, resten av tyckandet ägnas åt nån privat beef han har med DN's kulturredaktion.

Jag kan inte fatta varför folk måste vara så ruskigt rädda för pretentioner. Varför sätter man en kille som Markus Larsson att tycka till om Sigur Rós när han uppenbarligen inte greppat grejen alls? För helvete Markus - allt kan inte låta som Kent...

Jag säger som efter Broder Daniel-spelningen, men av en helt annan anledning - vilken tur att jag inte var där. Det hade förmodligen slutat med att jag letat rätt på Markus Larsson och bett honom recensera den farliga änden av ett hagelgevär.

Andra bloggar om. sigur rós, musik, markus larsson, spelning, recension, way out west