# 482

Idag har jag varit på Smådjursakuten med Inka. Hon har varit såpass dålig att vi inte ville vänta längre. Veterinären ställde lite frågor om henne och kollade munnen, ögonen och kände igenom kroppen. Han kom fram till att hon hade en stor tumör i magen och att det visserligen gick att operera men att det med tanke på hennes ålder skulle orsaka henne mer lidande och att det vore bättre att avliva henne.

Jag misstänkte nästan innan att det skulle bli så. Hon har varken ätit eller druckit på flera dagar och blivit fruktansvärt mager och orkeslös. Hon fick en lugnande spruta som gjorde henne lite illamående och sedan lugnade hon ner sig. Alex och Lingan var med och vi klappade och gosade med henne. Sedan kom veterinären tillbaka med en spruta med en överdos sömnmedel. Hon lade sig ner direkt med huvudet på min handled och tassen i Lingans hand. Sedan andades hon mer och mer långsamt för att till sist sluta helt. Vi grinade en del, men det kändes skönt att veta att hon inte behövde ha ont mer och att hon inte behövde vara utan sin syster Pixie (som hon levt tillsammans med i arton år) mer än ett par månader. Alla var hemskt proffsiga och hela grejen var värdig.

Det känns som att upplevelsen är nyttig. Jag har ju Lola och även om det inte är något man tänker på kommer jag ju så småningom hamna i samma situation med henne. Fast jag hoppas verkligen det dröjer, för det här vill jag fan inte göra om på ett bra tag.

Vila i frid Inka, vackra katt.

Andra bloggar om: katter