# 434

Jag har idag om morgonen tagit min sprillans nya cykel och trampat iväg mot arbetet. Att börja cykla (vilket man ju måste nån gång, om man nu inte är en sådär galet hurtig året-runt-cyklare) innebär först och främst ett stort självbedrägeri, dvs ett gravt överskattande av sin egen spänst. För om man visste vad som väntade hade man aldrig satt sig på en cykel. Jag har precis kommit till jobbet, med de flesta av mina inälvor i halsen, spottande och frustande, med en rosig violett nyans i ansiktet - sju minuter sen enbart på grund av min skicklighet i överskattning av egen kondition. Jag borde ju veta att den är obefintlig!

I sista backen hade det gått så långt att jag var uppriktigt glad över att jobba på sjukhus - så man kan vara säker på att få kvalificerad vård när man kommer fram...

Andra bloggar om: cykling, kondition