# 282
Jag börjar känna mig ganska mör.
- I måndags var jag och Lingan och gymmade (A gym? What's a gym? Oh... a gym).
- Igår blev det startpass i Majorna. Det var en hemskt märklig upplevelse ska ni veta. Jag och Lingan var de enda som var klena nog (förmodligen i hela Sverige) att vilja vara med på ett startpass, så vi fick lyxig ensamtid med den hurtiga fyrabarnsmamman som ledde klassen. Hon ägnade sig åt en massa mystiska övningar och utbrast emellanåt i kraftfulla "woo!", precis som de yngre ledarförmågorna. När vi kommit ner på golvet försökte vi desperat göra sit-ups och hålla oss för skratt samtidigt som våra trumhinnor bombarderades med snuskigast möjliga låtsassoul.
- Att alla moves är otroligt fåniga (tänk 80-tal och Susan Lanefelt) och att musiken pendlar mellan dynga och gödsel innebär ju inte att man inte blir trött och får träningsvärk lika jävligt. Därför kanske det var lite overkill att ge sig ut på långpromenad i Skatås innan jobbet idag... Vi forcerade alla hinder naturen hade att erbjuda (mest vattenpölar) i över en mil! Jag är en ömfot...
Men - 2008 är inte bara the year of the breakthrough utan också the year of doing things before you go to work (that is if you start working at 1300). Så jag sitter här på jobbet och känner mig smug, duktig och trött. Snart lunch.
Ta-ra
Andra bloggar om: träning, träningsvärk
No comments:
Post a Comment