# 240

"Are you ready to shake some booty? Or are you just here too watch some booty being shaken?" Jag är lite kär i The Go! Team's Ninja. Så sjukt energetic! Under avslutande Ladyflash dansade hela tältet vilt peppade av henne. Hon norpade åt sig en massa publik av The Hives och om man frågar mig var det i Linnétältet som den skönaste festivalkänslan uppstod.

Men innan dess hade jag hunnit se Cocorosie (Carebears, harpa, opera, leksaksinstrument, Angels, Animals, Japan, trip hop, fantastiskt) och New Young Pony Club (sångerska av nästan samma kaliber som Ninja, fast surare, haha). Tidigare på dagen hade Lingan, Christian och Bäret varit hemma hos mig och ätit lunch. De var inte så intresserade av... ja, bra musik, så mötte upp dem efter att vi kikat på The Hives sista låtar.

Mellan varven hann vi med att dricka 50-kronors plastmuggsöl i vuxenspilta, gå på bajamaja (dvs jag, inte Jonas som uppenbarligen har en blåsa som en mindre kamel) och annat som gör att tiden på festival går fortare än man tror. Jag såg halva Manu Chao's spelning som såklart var sjukt svängig. Har bara sett honom en gång tidigare, men det var på Roskilde och det går liksom inte riktigt att jämföra, men var bra ändå. Det blev inget Architecture in Helsinki för min del - lite mycket snordyr öl bakom pannbenet och lite för lite kräm i benen, men får väl en rapport så småningom. Känns ändå som jag tjänade på lite tidig hemgång för idag vaknade jag pigg som en mört vid tjugo i nio på morgonkvisten alldeles hemskt pepp inför dagens första band Shout Out Louds som spelar på Flamingoscenen 14.45. It'll be sweet!

Way Out West känns som en helt genial tillställning som jag verkligen hoppas det blir en uppföljning av i framtiden. Träffade på en skön snubbe från Fagerstad som hade haft The Hives som musiklärare på högstadiet. Han var här med sin Madridflickvän och de campade i en folkabuss i Masthugget. De var mest här för att se Manu Chao men var grymt impade av Lugers line-up och de enda dom saknade var vettig boplats. Lyckas man styra upp en fin camping (var vet jag inte) så känns det som att festivalen har potential att bli hur stor som helst. För mig är det ju inget problem eftersom jag har krypavstånd, men alla vana festivalbesökare vet ju att halva festen är på campingen, hehe.

Återkommer imorron folk! Puss

Andra bloggar om: musik, way out west, the go! team, new young pony club, cocorosie, manu chao, architecture in helsinki, the hives, shout out louds, festival