# 171

Jag och Lingan mötte i onsdags kväll en fryntlig, lagom berusad och rödbrusig herre på spårvagnen hem från Långgatan. Han berättade om konstnärsskap, akvareller och om fantastiska Skagen. Det var inte så mycket det konstnärsklyschiga om ljuset i Skagen och så vidare han gillade, utan människorna. Och ölet. En trevlig bekantskap.

När man har en mild och skonsam men trött bakfylla tillsammans med Lingan kan man ha fruktansvärt roligt. Jag hade varit vaken i ungefär en halvtimme när min kropp hade döpts om till Kleinhans, Lingan hade begåvats med ett nytt alter ego (Guldbullen, farbrorn som talar om sig själv i tredje person) och jag hade fnittrat mig halvt fördärvad.

Sedan blev det gratängfrukost och avgång till psykakuten. Kändes ganska nojjigt och allmänt märkligt. Även om man bestämt sig för att få något gjort och såklart inser att det inte går att beställa eller fejka någon sorts ångest bara för att man ska ta kontakt med psyk så kanske man inte heller bör vara smålullig och kvittrande som värsta muntergöken när man söker hjälp för depression, heh... På vägen dit pratade vi om spårvagnsherren som också fick ett smeknamn enligt associationskedjan konstnärsmannen, akvarellmannen, skagengubben, skagenröran och slutligen gubbröran. Det var mycket sånt igår...

Det gick bra igår i alla fall. Nu ska jag bli lyckligare än Salem Al Fakir. Annat jag hunnit med är att färga håret med svart henna och kaffesump. Det var rinnigt, kladdigt, krångligt och mitt hår blev marginellt mörkare här och där. Ska prova igen och se om det går att fylla i. Jag har även mirakulöst nog fått köpt min Granitväska och passade på att skaffa handledsvärmare to match. Lingan förärade mig med en mössa i efterskottpresent. Bra skit.