# 163

Efter jobbet åkte jag till Olskroken (eller kort och gott "Kroken" som olika alkoholiserade spårvagnsresenärer brukar säga) och gick till Järnia för att köpa skruv. Det kändes väldigt manligt. Inte för att jag brukar känna mig omanlig, men det är inte ofta jag går loss på lösviktsburkar med skruv i en järnaffär. Japp, jag kom till och med ihåg muttrar. Återstår att se om skiten passar bara.


Jag måste nämligen laga själva cykeln. Jävla kedjeskyddet lossnade så nu vågar jag inte växla upp för det känns som att kedjan ska flyga åt helvete. Och även om jag numera är hurtigare än Gunde Svan på amfetamin så vill man ju liksom trampa så lite och effektivt som möjligt. Så fort det inte regnar lika illa ska jag meka loss, hehe.


Passade också på att hooka upp med min mormor som förärade mig ett gäng av morfars slipsar. Det fanns två riktigt fina och sen kunde jag ju inte låta bli att plocka åt mig av de vansinniga 70-talsvarianter som brukar finnas i äldre mäns slipskollektioner. Den längst till höger hade kunnat bli riktigt tjusig som fondtapet tror jag. Som slips är den dock tillräckligt bred för att man skulle kunna låta bli att ha något annat på sig på överkroppen överhuvudtaget, vilket inte känns jättehett. Men å andra sidan är jag ingen modebloggare. Dessutom är de morfars och har större affektions- än kollektionsvärde för mig.

Andra bloggar om: skruvar, händighet, slipsar