# 144

Jag känner mig moraliskt nödgad att återuppta mitt privata korståg mot schlagerplågan. Uppenbarligen inser inte folk farorna med schlager så jag måste återigen påpeka dess fördärvliga inverkan.

Jag har fått världens mest missriktade reklam hemskickad. På världens fulaste brevpapper. För något som heter Schlagerklubben. Det kom med ett medlemskort också. Det är alltså ett ställe som riktar sig till "ungdomligt vuxna", det vill säga 25 år eller över. "Ungdomligt vuxen" måste ju vara det töntigaste uttrycket någonsin. Varför inte skriva det man egentligen menar? Man skulle till exempel kunna formulera det som att man riktar sig till en publik som är född i en lada och uppvuxen på logdans och som när de inte fick en date med någon av kusinerna inte hade några problem med att gå med grisen. Till dem som morsan inte släppte ut utan Jofahjälm förrän de fyllt arton liksom.

Anledningen till att jag hatar schlager (förutom att det är en föraktlig form av låtsasmusik) är ju att man som homogejj automatiskt förväntas gilla det. Det är väl också därför jag förfasas över att det öppnas en schlagerklubb i Göteborg (som om inte marknaden vore ganska fett mättad) även om den riktar sig till en straight publik. Schlagern ger upphov till en miljö där dumma människor som Calle Norlén tillåts skriva grejer som "Bög - så funkar det". Den är så etablerat insprängd i bögkulturen att folk inte ens reflekterar över det längre. Man bara väntar på att typ han Zelmerlöv ska komma ut (folk på nätcommunityt qruiser förutsätter det så stenhårt att det finns klubbar dedicerade till att uppmuntra honom att ta steget ut ur garderoben).

MEN - det som stör mig allra mest är "queers", ständigt politiskt korrekta människor, "kön är inte intressant"-gender benders som låter detta gå sin näsa förbi. (Till exempel den som numera är lite av en ärkefiende - Ola Salo. I Sonic hävdar han att han är the true original på något sätt bara för att han orkar gå emot ett trångsynt indiegarde som har vett att dissa schlagern.). Alltså den här sortens människor som faktiskt verkar födda helt befriade från humor och som kan se förtryck, orättvisa och ojämlikheter i precis alla situationer dygnet runt. På något sätt accepterar de att schlager är undantaget som är ok, att det faktiskt är så att man automatiskt gillar schlager om man är bög. Jag fattar inte - varför protesterar de inte? Hur länge ska jag behöva leva ensam med min kamp?

Och lika jävligt ska jag på schlagerfest i helgen. Hemma hos en queerkulturell bibliotikarieflata. Jag kommer sitta i ett hörn hela kvällen, sippande mousserande rosévin, fladdra med fransarna och skrika "GALA!" varje gång Sverige får poäng...

Andra bloggar om: schlager, ola salo, calle norlén, schlagerklubben, bögkultur, homogejjfili, hbtq, förtryck