# 77

Jag är magsjuk. Vad göra? Springa på toa och läsa gamla nummer av Bibel såklart. Bonnier dödade den. Det stora hånet låg dock i att man ersatte dess prenumeranter med Damernas Värld. Galet. Får jag skriva det här? Det är ju liksom bara rippat rakt av. Men det är Andres Lokko i alla fall. Andres Lokko, Andres Lokko, Andres Lokko. All cred till honom. Jag tyckte bara det var kul.

Andres Lokkos krönika från Nr 11, oktober 1999:

Jag har en vän som jobbar för Ragn Sells. Varje tisdag tömmer ha soporna på västa Södermalm. Ibland kommer han förbi mig efter jobbet och visar grejer som folk har slängt. Det är fascinerande fynd han gör. Förra veckan hittade han en bunt tättskrivna A4-papper i en port på Ringvägen. Det var ett smutsigt jobb, men någon måste läsa det, tänkte jag. På första sidan stod det "Friheten: refuserade utkast". Vem som författat framgick inte.

Andres Lokko

Tre män och en kvinna sitter kring ett bord; TOM, en snart 50-årig nationalskald med jeep och konstant erektion, FRANS, en ekonomiskt oberoende småföretagare, GORM SAFFRAN, en man med ett fruktansvärt löjligt namn, och ASTERIX, en 40-årig kvinna (eller kanske ska hon vara 19? Måste ju vara trovädig - förf.anm) som är sval på ytan, men fri i köttets trädgård (det där lät bra - förf.anm). De äter middag i en gigantisk lägenhet på Södermalm.

TOM: Fan, den här stan asså. Det är blött och kallt. Stockholm kryllar av charltaner och lögnare. Jag får inget skrivet här. Vad gör vi här? Vad är det som håller oss kvar?

FRANK: Du har rätt. Man borde bara dra härifrån. Vi är ju bittra män i våra bästa år och vi är stenrika. Vart vill du åka? Peka ut en plats på kartan så drar vi dit i morgon. Till Provence? Toscana? Rosendals Trädgård? Eller till Norge?

TOM: Fårostsalladen på Rosendal... mmmm... ja, det är väl den som håller en kvar i Idiot City. Den här stan där alla är ute efter en, bara för att man verkligen är på riktigt och har något att säga. Och så har jag stånd 24 timmar om dygnet. Fast det kanske ni redan har märkt?

FRANK: Jo, vi har ju det. Vad säger du Gorm Saffran? Borde vi inte bara dra?

GORM SAFFRAN: Jag har ett fruktansvärt löjligt namn. Det är allt jag har att säga.

ASTERIX är tyst. Hon är sval på ytan, men fri i köttets trädgård (måste poängtera det, gillar formuleringen skarpt - förf anm). ASTERIX stirrar på TOM. TOM stirrar på ASTERIX. Under bordet drar ASTERIX diskret ner TOMS gylf och för försiktigt in sin välformade fot i hans boxershorts. TOM ställer sig upp och drar ner ASTERIX under bordet. TOMS erektion bultar, den växer och allt blod strömmar från huvudet ner mellan hans ben. Han kan inte tänka klart. Ansiktet bleknar och han faller medvetslös ihop på golvet.

FRANK: Tom! Tom! Vakna!

GORM SAFFRAN: Jag har ett fruktansvärt löjligt namn.

TOM vaknar långsamt till liv (vad ska jag göra av ASTERIX fot? Är den kvar innanför gylfen? Kan jag få in nåt om köttets trädgård här? - förf. anm). TOM ligger kvar under bordet; erigerad, förvirrad, levande och varm.

TOM (yrar): Idiot City... Wannabe Street... Bronx... Orminge... Var är vargen? Var är nya numret av Mojo? Jag funderar på att börja spela golf. Det verkar vara en trevlig sport... måste ringa Bark... Sveriges bästa caddie... ut och spela muskelgolf för folket som bygger landet...

FRANK (avbryter TOM): Gorm, vi håller på att tappa honom igen. Hämta senaste Mojo! Och ett glas vatten!

GORM ger vattenglaset och en tidning till FRANK.

FRANK: Nej, för i helvete! Mojo, sade jag. Inte Bibel. Tror du vi kan väcka en snart 50-årig generationsförfattare med en urban, modern tidning med vänstervridna skribenter. Idiot. Hämta Mojo, den med The Band på omslaget. Just det. Tack.

FRANK fläktar Mojo framför TOMS ansikte (F-n, hur gör jag med ASTERIX fot. Det kommer se jättekonstigt ut om detn är kvar där i gylfen - förf.anm).

TOM ställer sig upp. FRANK gömmer Bibel under mattan. TOM rullar ihop Mojo under armen och tar ASTERIX i handen. Det går ut på gatan, ut i den kalla Bronx-natten. Asterix och Tom tar bilen mot Arlanda för att knulla varandra rätt genom asfalten och lämna det här jävla skitlandet. Upp. Upp till livet igen.

Problem måste lösas:
Kan jag använda "tryck på knappen... stor sak" här? Hänger Tom sina kalsonger i kaktusen efteråt? Älskar de på riktigt som Serengetis lejon? Med tänder och klor? Dricker de rom i regnet? Eller ska Tom bara sitta uppe hela nätterna och rita karikatyrer av närsynta rockrecensenter som piskar sig genom en öken av rock? Ingen bra idé, måste lära mig skilja på dikt och verklighet. Glöm inte det. Borde jag utveckla Gorm Saffrans karaktär en smula? Kan jag göra honom till detektiv? Jaja, det löser sig. Kolla upp om det inte redan finns någon liten belgisk kille som heter Asterix. Köp två liter mjölk, en låda cigarrer, en lastpall Johannisört, en norsk-svensk ordbok. Träna sälklubbning på torsdag. Bara 794 sidor kvar till friheten nu. Fortsätter imorgon.