Thursday, April 26, 2007

# 116

Det här är min arbetsplats. Inte själva barnakuten men jag kopplar (eller försöker desperat koppla) samtal dit. De har en rådgivningstelefon som officiellt tar emot samtal dygnet runt, men i realiteten brukar dom snitta ca 12 timmars öppettid per dygn. När oroliga föräldrar tillbringat många, långa timmar med att försöka komma fram till någon som kan ge dem råd eller bedöma ifall de behöver åka in blir de till slut väldigt frustrerade, något som man som växeltelefonist blir den första att uppleva. Sedan orkar de inte ringa mer utan åker in oavsett om det behövs eller ej.

Det leder till smått hysteriska köer och ett smockat akutintag, galna väntetider på ibland femton timmar, stress och ett prioriteringssystem där det finns gott om utrymme för missar och fel av olika slag. Det råkade Tarek, 1 år, ut för. Han kommer aldrig att fylla två för han dog medans han väntade.

Sjukt sorgligt.

Andra bloggar om: tarek semmou, barnakuten

No comments: