# 1

Jag börjar om.

Jag antar att en förklaring är på sin plats. Vet bara inte riktigt hur jag ska formulera en sådan. Jag blev helt enkelt jävligt trött på allting. I det sammanhanget kändes det rätt fånigt att blogga - vad ska man skriva när man inte gör nåt liksom? Att kommentera Aftonbladet kan visserligen vara roligt ibland, men inte enbart - tyckmyckna tolkare av current affairs finns överallt i bloggosfären och så trist och opersonligt vill jag helst inte skriva om det går att undvika.

Fast egentligen behöver jag inte alls förklara mig. Redan bloggens titel skvallrar ju om att den när som helst kan försvinna i ett vredesutbrott, en depression eller nån annan allmän känslomässig instabilitet.

Genom att inte skriva på ett par dagar har jag kommit fram till att livet blir ännu unknare utan blogg. I brist på sysselsättning har jag läst ut Strindbergs I Havsbandet, tappat all dygnsrytm, inte pratat med en käft på en vecka samt hållit en strikt cigarett- och pizzadiet. Sånt ger resultat minsann - man blir både knäpp och fet.

Det verkar ju som att det finns folk som trivs med att läsa mitt klotter och det vore ju hemskt ogint av mig att inte låta dem göra det då. Men det får nog bli här - den gamla Ups & Downs kommer nog inte tillbaka igen. Känns hemskt skönt att börja om från början så att säga.

Fast jag är fortfarande sur och grinig. Så förvänta er inga journalistiska scoop, litterära mästerverk eller förkrossande vackra poem. Det blir väl samma gnäll som vanligt, förhoppningsvis lite mer återhållsamt i frågan om vad som är lämpligt att publicera och vem vet - kanske lite lite läsvärt?

Andra bloggar om: bloggar, bloggande